Igår var vi på ultraljud, min fru och jag, och som det visade sig, vår blivande son (om barnmorskan och vi såg rätt). Larisa är idag i vecka 16+6, jag beräknas bli far prel 10/8. Det känns stort.
Det var underbart att se den lilla krabaten där inne. Han rörde sig livligt, så liten han är, och såg helt välskapt ut.
Vi har sån tur så att en vän vill göra sig av med alla sina småbarnssaker, deras dotter fyller sex år i veckan och de skall flytta till ett hus på Dalarö. De planerar tydligen inte att skaffa fler barn, och de behöver tömma förrådet till lägenheten innan mitten av månaden. De har liggvagn och sittvagn, bilbarnstol och kanske lite mer saker. Det blir skönt att slippa den utgiften.
Nu blir det väl till att plocka fram stickor och virknålar, köpa lite bomullsgarn och börja göra barnkläder. Redan när jag gick på universitetet stickade jag barnkläder åt vänner som väntade smått. Det är roligt att göra barnkläder, inte minst för att det går snabbt att få klart något. Jag har börjat sticka tröjor åt mig själv flera gånger, men jag har aldrig gjort klart någon. Det tar för lång tid så jag hinner tappa lusten. Barnkläder går snabbt och lätt, man ser snabbt resultat.
Liknande innehåll: Tranexamsyra (Cyklokapron) till barn, Saknad, Begravning idag, Om livet med en son som snart fyller fyra, Edvard, fyra månader, med far (foto),
