nyfiken blog

Tidsoptimism, Posten

Visst händer det att jag är tidsoptimist, men nu tror jag att Posten slår mig med åtskilliga hästlängder.

Paketet skickades från Hongkong 25 juli, kom till Sverige 29 juli, och Posten uppskattar att jag får paketet “tidigast 26 juli”...

Lycka till!

Saknaden efter min lillasyster, Helena Gripman

Idag skulle Helena ha fyllt 40 år. När hon dog hade hon börjat planera sin 35-årsfest. Det känns lite konstigt att tänka mig henne som 40-åring. För mig är hon alltid lillasyster, mindre rent kroppsligt och evigt yngre, kanske såg jag henne ibland som ännu yngre än hon egentligen var. Skulle jag uppskatta hennes ålder sommaren innan hon blev dålig hade jag nog gissat på någonstans runt 30, inte 34 som hon faktiskt var/blev.

Jag har skrivit så mycket om händelserna kring hennes död både här på min blogg och på hennes minnessidor att jag inte känner att jag behöver upprepa eller sammanfatta det.

Nu har inte Edvard pratat om henne på länge, men ett tag verkade han tänka mycket på Helena, min syster och hans faster som han aldrig fick träffa. Han frågade var hon var, varför han inte fick träffa henne, och sade ofta att han ville träffa henne. På sätt och vis kändes det skönt. Många saker är naturligare och lättare att prata med barn om, även om jag tycker att det känns lite svårt att få Edvard (som fyller fem om knappt en månad) att förstå riktigt hur slutgiltig döden är. Andra ämnen känns inte lika lätta att prata om, inte för honom utan för mig. Häromdagen upprepade Edvard att han ville ha syskon och undrade om jag kunde göra en lillebror till honom. Jag förklarade att jag inte kunde göra det själv, att det behövs både en “farbror” och en “tant”. Hans självklara lösning var att jag skulle åka hem till hans mamma, min ex-fru, och göra en lillebror tillsammans med henne… Jag minns inte hur jag bytte ämne eller avslutade den diskussionen.

Andra bloggar om: död, barn, döden, syskon

Få läkare att berätta mer genom att lyssna uppmärksamt

Jag hittade just något intressant på LifeHacker där en person berättar att läkare och veterinärer informerar mer utförligt och tar sig mer tid för honom om han tar fram sin anteckningsbok och gör anteckningar under samtalet. Ofta tycker jag att kommentarerna på sidor som den inte tillför så mycket, men i detta fall upplevde jag att det fanns en hel del klokskap även där.

Jag tror inte att man måste skriva ned saker för att visa att man lyssnar uppmärksamt, det finns många andra tekniker också som jag har lärt mig under åren, bland annat på läkarutbildningen. Teknikerna går att använda på föreläsningar för att vara säker på att man uppfattar ämnet korrekt, och sannolikt lär sig bättre, men också i mötet med patienter för att få fram den information man behöver för att hjälpa till på bästa sätt. Till stor del handlar det om att visa att man lyssnar och att man är intresserad, till exempel genom att ställa följdfrågor, göra sammanfattningar, höra efter om man har uppfattat saker korrekt.

Samtalsteknik är ett ämne som jag har fördjupat mig i i många olika sammanhang, när jag studerade psykologi (fristående kurser), på läkarutbildningen, och även självstudier av eget intresse. Jag vet inte hur mycket andra tänker på det, men god samtalsteknik är oerhört viktigt för mig som läkare, som en slags arbetsredskap. Fick jag bestämma skulle jag ha obegränsat med tid för mötet med varje enskild patient, men nu är det inte så. Ofta har jag 15-20 minuter som skall räcka till samtal, undersökning, eventuell behandling (kanske skriva recept eller sjukintyg) och dokumentation. Skall jag på denna korta tid lyckas få fram just den information som är viktig för att jag skall kunna ställa rätt diagnos och ta rätt beslut måste jag kunna få den människa jag möter att berätta just precis detta. Dessutom är det väldigt viktigt att den jag möter känner att jag lyssnar, att jag är intresserad och uppmärksam, och att jag förstår och accepterar vad just de säger, att jag tar dem på allvar. Faktum är att mycket missnöje med vården, många anmälningsärenden, handlar just om bemötande mer än om rent medicinska misstag.

Det är intressant och tankeväckande att så att säga se detta från ett annat perspektiv, från andra sidan, att man som patient kan använda samma tekniker för att få den information man behöver (och ett mer givande samtal med den läkare man träffar). Jag har aldrig tänkt på det på det sättet tidigare, men jag tror helt klart att det fungerar.

Andra bloggar om: läkare, veterinär, anteckningar, samtal, samtalsteknik

Att tälja en sked i färsk ek

En granne hjälpte mig nyligen att fälla en mindre ek som stod lite illa till och var stympad efter tidigare försök att hålla den borta från el- och telefonledningar. Slöjdintresserad som jag är, jag har faktiskt fem högskolepoäng i slöjd på kursen Formande i trä med skärande verktyg, tog jag undan några bitar att slöjda i. Snittytan på den nyfällda eken var väldigt vacker, trots att den var ganska grov efter motorsågens klinga.

En lätt krokväxt bit klöv jag och har skurit en sked av, en lite större modell som kommer att passa bra till matlagning. På den andra halvan av samma bit högg jag bort den krokväxta delen och skar ett litet avlångt fat av återstoden, format som ett klassiskt tråg men någonstans kring 15 cm långt. Skeden har jag slipat med slipduk korn 80 till 280, vattenslipat och oljat med rå kallpressad linolja. När oljan härdat lär jag nog oljeslipa den också, så att den blir riktigt riktigt len och fin. Fatet är inte riktigt renskuret än, jag har inte tänkt slipa det utan lämna den vackra skurna ytan.

Vi sparade en längre rotnära bit som jag gärna skulle göra ett vanligt tråg av, men utan tjäckelyxa och trågskav undrar jag om det inte blir lite väl mycket arbete. Eftersom jag inte slöjdar så regelbundet känns det inte riktigt motiverat att investera i dessa verktyg, även om jag vet att Svante Djärvs verktyg är av en underbar kvalitet. Just nu har jag ett par skedknivar från Svante, men jag skulle gärna fylla på arsenalen med fler av hans vackra och funktionella skapelser.

När jag ändå var igång med slöjdandet tog jag fram ett par grendelar med kvist för att skära klädhängare/krok. Det var ett par ämnen som har legat flera år i garaget, riktigt torr björk som inte alls var lika lättarbetad som det färska virket från den nyfällda eken, men det ger en vacker yta och Edvard, min son, kommer snart att få en egen klädhängare i lagom höjd som hans far har skurit. Den har skuren yta, det är inte svårt att få det vackert och jämnt, speciellt i torr björk, bara man är noggrann och vet vad man gör.

Andra bloggar om: ek, slöjd, sked, tråg, tjäckelyxa, trågskav, skedkniv, björk, klädhängare

Bambu efter vintern

Jag vet att jag borde vintertäcka min bambu, men det har aldrig blivit av. Jag har köpt juteväv att skugga den med, men jag är lite osäker på när jag skall täcka dem. Bambu är vintergrön, som annat gräs, men problemet är att den sticker upp långt ovanför snötäcket. När det börjar bli ljusare på senvintern försöker den att växa, men det är fortfarande fruset kring rotsystemet (som ju ligger ganska ytligt). När den ökar ämnesomsättningen och inte får vatten så torkar bladen som får sol. Plantan klarar sig fint trots detta, det enda “problemet” är att den ser lite skruttig ut senare på våren och en bit in på försommaren. Sedan kommer nya skott och nya blad på de delar av strået som klarade vintern.

Min Fargesia murielae ssp jumbo verkar vara den mest härdiga av de bambusorter jag har. Den håller sig grön genom vintern, och bara några få torra blad på våren.

Min Sasa palmata ssp nebulosa står väl skuggad av en stor gran, och den är ganska lågväxande, men den har nästan alla blad högt upp på sina strån och de flesta bladen brukar torka på den också. Den växer i en slags stor plasthink med stora borrade hål i botten, för att den inte skall sprida sig för kraftigt, trots att jag inte vet om den verkligen gör det här i vårt klimat.

Jag har inte sett några nya skott på Fargesian, men Sasan har satt igång lite smått, och jag vet att den också kommer att bli grön och fin senare i år. Den har ganska smala skott, som du ser på bilden här till höger.

Min Phyllostachus nigra ssp boryana är sorgebarnet när det gäller vintertorkan. Den är härdig, klarar vintern bra, men nästan alla blad torkar och blir gula. Förra säsongen sköt den skott som var över två meter, och de är nu förtorkade och döda i övre halvan. Det känns tråkigt på en så storväxande och majestätisk planta. Här till vänster är huvudplantan som började med den kruka jag köpte på Zetas för flera år sedan. Den breder ut sig ganska frodigt, och nya skott dyker upp så mycket som 30-40 cm från närmsta strå.

Jag tror det var förra säsongen jag delade huvudplantan och tog ett av dessa nya områden där den hade börjat skjuta nya skott, en ganska liten del, och satte den på en plats som jag tror kan passa den bättre, där den får skugga och värme från ett stort stenblock. Jag hoppas bara att den inte får det för soligt eller för torrt där.

Förra året köpte jag ännu en bambuplanta på Zetas, en Pleioblastus humilis ssp pumilus, ännu en lågväxande bambu som tydligen gärna breder ut sig. Det gjorde den med besked förra året,trots en växtplats som nog är i torraste laget. När snön försvann tyckte jag faktiskt att den såg helt död ut, bara torra strån och blad och inga tecken till liv, men tack och lov har den nu börjat visa lite livstecken.

Den har skjutit flera nya skott redan, och ser nog nästan ut att vara den av mina plantor som är mest aktiv än så länge detta år. Det skall bli spännande att se hur den artar sig under sommaren.

Jag vet inte om jag är sent ute, men jag tänkte bjuda bambun på gödsel snart. De får vanlig gräsgödning som jag ger betydligt mer generöst än vad förpackningen rekommenderar för gräsmattor. Bambun har ju mycket större växtmassa än gräsmattegräset, och den verkar inte ha något emot att jag öser på ganska friskt med gödsel. Tvärtom växer den på ordentligt och visar inga tecken på att den skulle vara övergödslad. Gräsmattan närmast runt plantorna blir också extra frisk och grön, en liten bonus. Jag brukar annars lägga täckbark kring min Phyllostachus eftersom den skickar så långa rotskott som jag inte vill råka klippa med gräsklipparen, vilket tyvärr har hänt mer än en gång.

Vad gäller vintertäckningen tror jag att det är i januari någon gång som det är lagom att svepa in plantorna i juteväv för att skugga dem, men jag är inte riktigt säker. Kanske jag kommer att göra det nästa vinter…

Tillägg: Jag ser att alla bilder kommer till vänster, utan bildtext. Mitt tema är tydligen inte riktigt anpassat till senaste versionen av WordPress. Skall försöka lösa detta på sikt.

Andra bloggar om: vintertäcka, bambu, Fargesia murielae, Sasa palmata, Phyllostachus nigra, Pleioblastus humilis, gödsel